Arbetsförnedringen

Rätten till ett minimum liv är idag inte det lättaste att få när man är arbetslös.
Fullt kompetenta ungdomar som går arbetslösa ställs sist i kön för chansen till att ha någonstans att bo. Sprutnarkomanen och alkoholistens hälsa och levnad är viktigare.

Bor hemma hos flickvännen, men vi får inte bo kvar och socialtjänsten i den här kommunen sätter sig på tvären medan en inkompetent sprutnarkoman får hjälp.
Snett samhälle? Ja!
Jag förstår tanken bakom sparandet, i dessa tider håller man hårt i pengarna, men rätten till en del av kakan har jag väl iom att jag betalar skatt på det lilla lilla jobb jag har för närvarande. För att inte tala om skatten jag betalade när jag arbetade heltid!

DU måste vara aktiv i ditt sökande när det handlar om jobb, ja självklart ska man vara det för att visa att man inte planerar ett liv på bidrag.
MEN ska man gå på möten hos arbetsförnedringen (förmedlingen)  så kräver jag att få en kompetent coach!
Att bli nedtryckt och tillintetgjord gjord när man dyker upp är inte det mest peppande!
Jag söker jobb dag in och dag ut, men när jag dök upp i morse på mitt bestämda möte fick jag höra saker som fick mig att tappa lusten, att trycka ner en människa pga ålder eller kompetens är helt fel väg in i någons förtroende-låda.
Jag har erfarenhet av vissa saker, därmed söker jag jobb inom yrkesområdet, men i dagsläget är det inte aktuellt att flytta till Haparanda för ett deltidsjobb som inte lönar sig…

Vad mer kan jag begära än att få den hjälp jag behöver?! Jag ställer mig inte inför arbetsförnedringen med krav på att just DEM ska plocka fram min framtid! Jag kan söka ett jobb på egen hand oavsett vilken linje jag gått på gymnasiet…

-Johan-